nyss kom jag hem. bakfull och trött. men glad. såg fram emot en skön bakisdag i regnet. vad händer? min sibachef ringer in mig till jobbet för en heldag.
nyss fick jag ett till samtal. det var helen sturmhoefel som jag inte pratat med på över två månader. hon med familj har varit och hälsat på johanna i kanada en stor del utav sommaren och kom hem i tisdags. hon bjöd hem mig och mamma och pappa för att kolla på bilder därifrån, och höra hur de haft det.
detta fick mig att inse att det faktiskt närmar sig nu. på riktigt. det ÄR faktiskt på riktigt. jag ska lämna den här staden och allt det som varit mitt liv i nitton år.
det sköna är att det känns bra. så jävla bra, och jag längtar mer än någonsin efter johanna.
om nitton dagar sitter jag på planet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar