kaos

vilket dygn. vilket jävla dygn.
ena stunden är jag så glad över att jag ska åka att jag går runt leende och sjunger, medan jag i nästa sekund kan sitta och storgrina över en grej som vår soffa. separationsångesten är med andra ord inte nådig. mitt avsked till anna på perrongen förut skulle platsat i vilken gammal svartvit krigsfilm som helst, bara näsduken som saknades.
igår kväll var riktigt nice. uuuh vilka fina människor mina vänner är. vilket gör mig både glad och ledsen. ledsen eftersom att vi nästan alla ska splittras nu, och iaf jag från dem. glad eftersom att jag är övertygad om att vår relation inte kommer att förändras ett dugg på ett fjuttigt litet år.

dessutom såg mamma mig röka igår. hus i helvete.