onsdag 5 maj 2010

JORDEN SNURRADE MIN VÄN
RYMDEN VAR VÅR HIMMELSÄNG
VI BLEV BARN PÅ NYTT IGEN, I ETT KONFETTIREGN
OCH VI SKÅLADE IGEN
NÄR VI FUNNIT VÄGEN HEM
VI BRANN UPP MEN LEVDE KVAR
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)