...

jaha. så var jag tillbaka i karlstad. efter vad är det? två veckor? om ens det.
mår sämre än sist och sämre än igår. det här med att det bara kan bli bättre nu, var fan bara skitsnack. det känns som att jag nyktrat till ordentligt först nu. saker kommer ikapp. och såklart allt på samma gång.

begravning nummer två på torsdag. hur ska jag klara det? hur klarar man det?

dessutom är jag helt utmattad efter en 34 timmars resa som borde ha tagit 24 timmar. utan mat (eftersom att jag glömt bort koden till mitt visa IGEN) och sömn, dessutom.
allt går emot mig nu. helt seriöst, precis ALLT.

att resa ensam så länge, utan ipod eller internet med så mycket att tänka på som man inte vill tänka på, kan ha varit det värsta ever. speciellt när jag såklart ska kolla på en film på den långa flighten som precis matchar min sinnesstämning så att jag sitter och storgrinar hela filmen och måste gå och gråta av mig på toan efter att den är slut (självklart åker vi in i massa luftgropar då så jag flyger runt inne på en jävla flygtoalett i sju år). och att planet dessutom blir försenat en timme så att jag landar i frankfurt precis när mitt nästa plan lyfter därifrån gjorde ju inte saken bättre. och att sedan springa som ett cp med en ryggsäck, en (fet)handväska och en dataväska iförd en päls i hopp om att kanske hinna ändå, men... "nej vi stängde precis dörren här" "men va!? snälla släpp in mig då!" "nej" "fuck you jävla fula fittkärring" sa jag då på svenska.
så fick jag sitta svettig och kall på frankfurts fula fula fula flygplats i fem timmar utan pengar och utan liv och med massa fula fula fula människor som inte har koll på nåt för att tillslut komma med ett plan till stockholm som gjorde att jag missade min buss till karlstad med fem minuter. så på fina terminal fem fick jag sedan vänta i fyra timmar till för att komma med en buss till karlstad som tog fem timmar för att det var ett byte i västerås(?!) där jag fick vänta utomhus i 40 minuter på bussen till karlstad.
kom fram 03.00 svensk tid.

ganska skönt att var hemma hos mamma och pappa nu. och hos min syster. fyfan vad jag saknat min syster.
hoppas jag kan sjunga på torsdag. annars förlåter jag fan inte mig själv. hon var en av mina bästa vänner.

och nu har jag väl öppnat mig alldeles för hårt här på jävla bloggen. men wtf. antar att det bara är såna jag vill ska läsa som läser.